Det har gått ett halvår, pappa.
Det är helt overkligt. Jag förstår inte hur det kan vara 6 månader sen jag pratade med dig för sista gången. Det är inte rätt.
Det är så mycket som händer i mitt liv nu, så mycket jag behöver prata med dig om. Du förstod mig som ingen annan kunde. Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre, det är så tomt, så oerhört ensamt utan dig.
Jag är inte okej någonstans.
Tecken från dig hjälper för stunden, jag vet att du fortfarande är här.
Men det är inte samma sak.
Det är för helvete inte samma sak.
Kom tillbaka.
No comments:
Post a Comment